...bråkar man inte! Fy 17 vilken fight vi hade ikväll, jag och E, när det var dags för henne att gå och lägga sig. Slutade med att både hon och jag grät! För första gången har vi fått känna på hur det kan vara i trotsåldern, på riktigt! Det vi trott varit trots var ingenting jämfört med detta! :-) Som tur var varade det inte länge men man blir ju helt förtvivlad när ens älskade lilla barn är så ARG, ledsen och skriker rakt ut! Trodde mitt hjärta skulle gå itu! Hualigen! Till slut låg vi båda två och kramades och sa hur mycket vi älskade varandra och sedan somnade hon. Pappa fick rycka in som medlare! :-)
Tror att det är dags att dra ner på sovstunderna mitt på dagen för vår lilla frökan, för hon har varit lite svår att lägga tidigare i veckan. Vi ska ta en diskussion med förskolepersonalen och be dem väcka henne efter en timme för att undvika sådana här kvällar! Ja, herregud, ibland är det verkligen upp och ner! :-)
Hoppas ni har haft en bra helg!
2 kommentarer:
Ja usch ja va ledsen i hjärtat man blir!
Har en snart 6-årig kille som är såååå envis att han blir svettig av att skälla ut oss för att vi vill hjälpa honom. Vi förstår inte honom alls skriker han så han blir alldeles röd i ansiktet.
Jag fattar ingenting. Varför han blir så arg för att man vill hjälpa honom. Men det är tydligen vanligt att vilja göra allt själv o en första frigörelse.
Min lille kille börjar bli stor. Snyft;(
Jag tror oxå att sovrummet kommer att bli kanon. Dessutom skall jag ha liggande panel vid sängändan så du har.
så snyggt o lite personligare. radhuset är så tråkig i utforminingen så man får sätta egen personlig prägel.
kram
Ja, man känner sig så maktlös på något vis. Ikväll gick det däremot lite bättre. De hade väckt henne tidigare än de brukar så vi får väl se om det blir bättre nu framöver.
Ja, sovrummet kommer att bli kanon! Ser fram emot fler bilder!
Kram
Skicka en kommentar